Svensk folkmusik

Home / Intervju / Maxida Märak – kampen som aldrig tar slut

Maxida Märak – kampen som aldrig tar slut

Foto: Appelgren Friedner AB

Maxida Märak, 28, är aktivisten och rapparen från Jokkmokk som förenat samernas jojksång med hiphop. Men hennes mission har bara börjat. I en intervju med Henrik Svensson lägger Maxida Märak ut texten om jojkbeats, att fylla ett tomrum på sápmis musikscen och om att flytta bort från fördomarna i sin hemstad. Läs om detta och mycket mer här.

Det är lockande att kalla den 28-åriga artisten Maxida Märak för en urkraft. Hennes egensinniga uttryck når långt utanför någon annan musik jag hört i det här landet. Genom att mixa en anrik folksångstradition – jojken – med en helt ny – rappen – har hon vaskat fram ett helt nytt grundelement. Ett lika vackert som okuvligt råämne där rötterna alltjämt förblir synliga. Det är liksom hela poängen.

Hon må vara hiphopartist i första hand men det är som traditionsbärare och förnyare av den samiska sápmimusiken som hon karvat fram en unik plats åt sig själv i den svenska musikfaunan. Med hennes egna ord gör hon något så självklart som »klubbmusik med samisk prägel för svenska dansgolv«.

Hur föddes idén att blanda in jojk som ett element i hiphop?

Det var nog ingen direkt uttänkt plan men det fanns där redan tidigt i min karriär. Jojken var den musiken som först attraherade mig. Jag hörde mitt sound i jojken. Den har funnits i min familj och i vår kultur så länge jag kan minnas. Jag tror att det är naturligt att använda element som man känner sig trygg med i sin musik och jag känner mig trygg i jojken,

För mig är jojken mer av ett instrument än en extra sångstämma. Och jag har nog också använt den som just ett instrument eller ett beat i mitt musikskapande. När jag började göra musik så fanns det inte så mycket beats att tillgå men det fanns ju jojkbeats.

“Jag kan historien om mina förfäder och mina morföräldrar och vad de gått igenom. Det har gett mig inspiration”

Hiphopen kom in förhållandevis tidigt i Maxida Märaks liv. Hon tog upp både musiken och modet och kände samtidigt igen mycket från den musik som spelades i hemmet. Framför allt hur musiken var uppbyggd genom historieberättande.

Tycker du det finns likheter mellan folkmusik och hiphop?

Ja, det finns likheter i hur utövarna uttrycker sig. Främst hur texterna vill berätta något, där folkmusiken kanske representerades av gamla gruvarbetare som skrev sånger om sina liv. Båda stilarna känns också väldigt inkluderande och är musik som kan nå ut till väldigt många människor.

Inom både folkmusik och hiphop finns det en stark tradition att lyfta fram sin ort eller härkomst. Är det viktigt för dig som artist?

Ja, eller det har i alla fall varit väldigt viktigt tidigare. Jag vill krossa fördomar. Det finns jättemånga här som inte har renar, som inte jojkar men som fortfarande är väldigt mycket sápmi. Men jag vill också visa på andra aspekter av samhället. Om kampen mot gruvan, om hur det lilla samhället behandlar människor som sticker ut eller kvinnor som skaffar barn tidigt och vill göra karriär. Det är tufft som fasen. Den sidan finns också och jag känner att jag verkligen haft något att säga där.

Nu i efterhand har det kommit en våg med unga som tar efter och det känns verkligen jättekul. Jag känner att jag har satt ett avtryck. Men det innebär inte att jag kommer sluta att skriva om de sakerna. Kampen kommer alltid att fortsätta, den tar aldrig slut.

Sedan det definitiva genombrottet i SVT:s dokumentärserie Sápmi Sisters, en serie som följde hennes och systern Mimies liv i uppväxtorten Jokkmokk, har musikern Maxida Märak kommit att bli minst lika känd som människorättsaktivist. 2014 spelade hon in albumet Mountain Songs and other Stories tillsammans med bandet Downhill Bluegrass Band. Skivan satte ord och toner på det växande upproret mot gruvetableringarna i Norrland. Via musiken och otaliga glödande debattinlägg i tidningar, radio och tv har hon skildrat villkoren för det samiska livet och lyft frågan om ursprungsbefolkningens rättigheter. En kamp som gett henne minst lika många vänner som fiender.

Vilka reaktioner får du på din musik i Jokkmokk?

Nu är det bra eftersom det gått en tid, det är som om jag har en annan status nu. Men i början var det mycket hat och folk som undrade vad jag höll på med? Hur jag vågade lägga mig i andras saker. En stor anledning till att jag bor i Stockholm är att det är väldigt mycket hat i Jokkmokk. Det blev svårt för mig att bo kvar där.

Fanns det artister som uttryckte de saker som du sjunger om när du växte upp?

Nej, det fanns inga sådana artister som jag influerades av. Den sortens musik fanns helt enkelt inte där jag växte upp. Det jag fick influenser från var att jag är påläst. Jag kan historien om mina förfäder och mina morföräldrar och vad de gått igenom. Det har gett mig inspiration.

Då kanske man kan säga att du fyllt ett slags vakuum?

Ja, jag skulle nog vilja säga att jag har gjort det. Det var väldigt mycket därför jag började skapa musik för det var vad jag själv saknade när jag växte upp. Om ingen annan gör det får man fixa det själv.

Det tycks finnas en vilja, inte minst från medias håll, att om inte missförstå Maxida Märaks artisteri så åtminstone exotifiera det. Hon själv kallar inte det hon gör för »samisk musik«. Hennes norm är alltid sápmi men det är inget som hon framhäver utan som kommer naturligt då hon är uppväxt i samisk kultur. Att vara same är en etnicitet men i samhället hamnar den ofta i första hand före allt annat. Man är en samisk journalist, samisk artist och så vidare, säger Maxida Märak.

Det verkar vara så svårt för folk att släppa etnicitetsbenämningar. Det tycker jag är intressant. Jag jobbar politiskt för samernas rättigheter och är väl en frontfigur för många kamper inom sápmi så det är klart att många identifierar mig med den sfären. Men för mig är det rätt lustigt att etniciteten blir så extremt viktig när man ska beskriva mig.

Kan det ställa sig i vägen för ditt uttryck?

Inte för mig. Jag har en ganska strikt disciplin i mitt arbete och låter ingen påverka mig i den processen. Men det kanske kan vara så på andra hållet. I början av min karriär blev vissa arrangörer nästan sura för att jag inte uppträdde i kolt (traditionellt samiskt plagg, reds. anm) som om det var en självklarhet för en samisk artist. I dag är folk nog mer nyfikna över mitt ursprung och ber mig dra en jojk eller något (skratt).

Jag är inte här på grund av min etnicitet. Visst, jag är en samisk artist men jag är också en vanlig hiphoptjej. Det hindrar inte mig från att blanda in traditionella samiska element, som jojk, i min musik men jag känner inget tvång att nödvändigtvis skriva texter om sápmi.

På sin senaste ep 1 har Maxida Märak valt att ta ett tydligare steg mot renodlad urban hiphop. Men inte nödvändigtvis för att hon vill distansera sig från något som kan beskrivas folkmusik. Hon talar själv om konstnärlig utveckling men det är också tydligt att viljan att slå sig ur omvärldens förväntningar fortfarande är intakt.

Det var jättebra grejer jag släppte innan. Jag behövde verkligen få ut dem. De har mer av ett eget unikt sound och då är det alltid lite svårare att nå ut till en bredare publik. Sedan handlar det också om en utvecklingsfråga. Tidigare producerade jag allt själv hemma i Jokkmokk utan någon som hjälpte mig. Jag tycker att det är kul att ta det lite råa soundet och försöka göra något mer kommersiellt men utan att tappa det opolerade. Det tar ett litet tag innan man hittar sitt sound som artist men jag tycker själv att det fortfarande är mycket »Maxida« över min musik.

Är detta vägen du vill gå i framtiden?

Alltså, det var inget märkligt med ljudbilden som jag hade tidigare. Jag har inte hållit på särskilt länge som artist och min karriär har gått ganska fort och det hörs. Som sagt är det nog mer av en utvecklingsfråga kring mitt skapande.

Har din skapandeprocess också förändrats?

Ja, absolut. När jag började göra musik förstod jag nog inte riktigt innebörden av att man kunde leva på det. Då satt jag hemma och finslipade musiken tills jag kände att det satt tillräckligt bra för att jag kunde visa upp det. Jag har jojkat sedan jag var liten men kan nog fortfarande inte förklara hur jag gör rent tekniskt. Vissa saker kom per automatik.

Läs mer om Maxida Märak här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *