Svensk folkmusik

Home / Intervju / Brita Björs – En spelman och scenmagiker

Brita Björs – En spelman och scenmagiker

Brita Björs i föreställningen Folkmusikens Beyoncé. Foto: Max Tellving

Brita Björs gav upp skådespelandet och flyttade från Järvsö i Hälsingland till Malmö för att utbilda sig till folkmusiker. I dag skapar hon musik genom en rad olika färgstarka alias. Inte minst i sitt senaste projekt där hon intar rollen som popdiva och tolkar Beyoncé ur ett folkmusikaliskt perspektiv.

Elektroniskt brus och en enslig synthslinga inleder musiken som allra mest påminner om den mörka och skeva hiphopgenren trap. Musiken låter som den spelas i en mobiltelefon någon glömt kvar på en rökig och sömnig efterfest. Men så kommer texten:

»Att gifta sig är ingen brådska, oro har man natt och dag. Dräng och piga ska man kosta, hund och katt ska hava mat. Tar man rik blir man girig, tar man fattig felar mat, tar man gammal så blir man grinig, tar man ung så får man barn«.

Sången är tagen ur Folkmusikens Beyoncé, en föreställning där musikern och scenartisten Brita Björs tolkar den ikoniska världsstjärnan. Sången bygger på de traditionella folkvisorna »Att gifta sig« efter Inga Ström, Ångermanland och »Gamla nucka« efter Eva Eriksson, Ovansjö, Gästrikland. Två visor om kvalen inför giftermålet, om rädslan att bli lämnad. Det är teman som är något av en röd tråd i föreställningen. Brita Björs har inspirerats av Beyoncés album Lemonade och texterna om kärlekssorg, svek och otrohet.

Hon låter folkmusiken möta den stora popstjärnans uttryck i en föreställning som, likt en Beyoncé-konsert, innehåller koreografi, grafiska projektioner och flera kostymbyten.

– Jag har inte varit någon aktiv Beyoncé-lyssnare men hon går ju inte att undvika. Det hon gör är svulstigt, storslaget och väl genomfört. Hon är en asgrym artist och har en galet bra röst som hon kan göra vad som helst med.

– Jag började leka med tanken att »tänk om man fick vara så häftig och ta ut svängarna på samma sätt som hon gör, fast utifrån min kontext?«

Brita Björs gillar att konfrontera det förutsägbara och traditionella. När hon står på scen har hon flera olika roller. Ena stunden spelar hon svängig country- och bluegrass från 1920-talet i trion Tall Dark Strangers. I den andra dyker hon upp som en levande jukebox med en repertoar av folkmusik där lyssnaren kan välja låtar utifrån sin känslostämning. När hon inte uppträder skriver hon musik till olika teater- och performanceföreställningar, som den hyllade barnpjäsen Kojan på Malmö Stadsteater.

Brita Björs tillhör den nya våg av folkmusikartister som införlivar populärkultur i sin musik för att nå ut till en bredare publik utanför folkmusiksfären. Hon är en spelman med en magisk hatt som hon fyllt med en grym sångröst och överraskande scenkonst.

»I ett litet samhälle får du verkligen göra saker utan att behöva vara bra.«

Jag träffar henne i Kirseberg. På innergården till ett gathus i Malmöstadsdelen bor hon tillsammans med sambon Max Tellving, sonen Jussi och dottern Franka. Hemmet är belamrat med möbler, leksaker och instrument. Mitt på golvet ligger en kontrabas. Brita spelar även instrument som autoharp och använder ibland datorn och gör elektronika. Hon är utbildad vid folkmusiklinjen på Musikhögskolan i Malmö där sång var hennes huvudinstrument. Att sjunga fastnade hon för i tonåren när hon gick musikskola och hade popbandet Cementa.

– Där fick jag öva mig på att vara någon sorts frontfigur. Jag var jävligt kass på det och dålig på mellansnack. Men jag lärde mig att det var min röst som skulle bära musiken. Jag kände att det fanns något där som inte lät som alla andra, något sorts värde i att just jag gjorde det.

Brita Björs är från Järvsö i Hälsingland. Hon är uppväxt på en gård där föräldrarna hade mjölkkor och drev ett jordbruk. Folkmusiken och folkkulturen var utbredd i bygden och de flesta som Brita kände spelade fiol. Hennes mamma och pappa har sjungit i kör och tillsammans med sin lillebror hade hon ett popband. I dag räknar Brita folksångare som Katrina Lundstedt från Hassela (1876-1962) och Dansar Edvard Jonsson från Malung (1893-1976) samt nutida artister som fiolspelmannen Mats Edén och slagverkaren Tina Quartey som stora inspiratörer.

Brita växte upp med dans, teater och musik. Folkteatern i Gävleborg byggde sin sommarscen några hundra meter från hennes gård och föreningslivet var levande i hemstaden. Tillgången till kultur var något som kom att prägla henne tidigt.

– Det var lyxigt att ha så mycket kultur omkring sig. I Järvsö fick man vara med på allt utan att det behövde vara elitsatsande. I en stor stad krävs det att man har en viss begåvning för att få plats i ett sammanhang. Men i ett litet samhälle får du verkligen göra saker utan att behöva vara bra. Då finns det chans att bli bra eftersom man ges utrymme att testa olika saker.

»Jag tycker att det är en väldigt bra drivkraft att ta sig själv på lite för stort allvar.«

Innan hon valde att ägna sig åt musiken på heltid handlade det mesta om skådespeleri.   Brita gick på teatergymnasium, pluggade sedan teatervetenskap och sökte till Scenskolan flera gånger utan att komma in. Med tiden började hon inse att hon trivdes bättre i musikvärlden. Hon gillade grupper som Kalabra, Rosenbergs Sjua och Urga och tillhörde en skara musiker runt om i Hälsingland som höll på med folkmusik. De flesta växte ifrån musiken men det gjorde inte Brita. Hon läste viskursen på Malungs folkhögskola. När hon var 25 år bestämde hon sig för att flytta söderut och sökte in på Musikhögskolan i Malmö. I dag frilansar hon även som musiklärare.

– Jag var trött på att sitta på rumpan och vänta på att saker ska hända. Det är en mentalitet som fanns i teatervärlden och på etablerade teatrar. Jag tänkte att det skulle vara roligare att vara musiker för där måste man uppfinna hjulet själv. Man gör små grejer hela tiden och kan överleva på ett annat sätt om man är frilans.

Folkmusikens Beyoncé hade premiär på Bastionen i Malmö i augusti 2017. Efter det tog Brita Björs ett uppehåll i samband att dottern Franka skulle födas. Under 2018 är det tänkt att föreställningen ska ut på turné med Folkteatern Gävleborg. En länsturné i hemtrakterna.

I föreställningen finns tre teman. Kärlekssveket är det dominerande medan moderskap och ursprung är två mindre stråk. Britas syster Ida Björs har gjort kostymerna som är en mix mellan folkdräkt och Beyoncés kreationer.

– Jag vill att allt – koreografi, scenbild och projektioner – bildar en helhet där inte bara musiken är i fokus. Samtidigt är det en lek, jag är bara en person på scenen men jag vill att det ska kännas som att det är hundra personer.

Popstjärnor är ofta förknippade med ett visst mått av storhetsvansinne, har du något av det i dig?
– Ja, det har man väl lite till mans (skratt). Jag tycker att det är en väldigt bra drivkraft att ta sig själv på lite för stort allvar. Inom folkmusiken råder jantelagen, »inte ska väl jag«, och man är lite försiktig. Det är roligt att leka med de uttrycken. Att jag säger att jag är folkmusikens Beyoncé och folk bara, »ja, det är klart du är!«

Varför tror du att ingen har opponerat sig när du sagt det?
– Jag tror att folk längtar efter sådana antijante-uttryck. »Folkmusikens Beyoncé« är en titel som många tycker är spännande när de hör den men de kan inte se framför sig vad det är jag gör. Det är en bild som är tankeväckande.

Brita är i första hand artist men hennes skådespelande sida finns med i musiken. I projektet The Erotica Project spelar hon till exempel en frireligiös missionär som undervisar publiken i sexualkunskap utifrån traditionella snuskvisor.

Just snuskvisor finns även i annat som hon gör, som i projektet Den Fula Allsången där Brita anordnar allsång i snuskiga visor ur den svenska visskatten.

– Det är väldigt roligt att skoja om sex, kroppar och kön. Det är den mest privata sfären, när man ställer den på glänt blir det väldigt kittlande. Det har det varit i alla tider.

Är det roligare att sjunga könsord än en vanlig text?
– Ja, det är det nog (skratt). Det bygger ganska mycket på en kontrastverkan. Jag har en fördel av att vara en gullig tjej som sjunger om kuken och fittan. I The Erotica Project har vi dessutom ett frireligiöst och prydligt perspektiv och så är det kuken och fittan som vi sjunger om. Jag är grov fast jag verkar vara timid. Det är det som är humor. Att det sker något oväntat.

»Folkmusiken kan lära sig av popen att vara bombastisk och ta stor plats.«

Brita Björs ser sig gärna som en ambassadör för Hälsingland. Hon och Max har köpt ett hus i Järvsö som de åker till så ofta den kan (»vi bor i Malmö och lägger all ledig tid i Järvsö, så får man del av båda världarna«). Det är inte bara den kulturella miljön i hembygden som satt spår hos Brita, det handlar också om en mentalitet.

– Hela bondegrejen är viktig för mig. Att man tycker om att jobba hårt och ställa upp för varandra. Det har varit en stor del i både min privata identitet men också i yrkesrollen. Att man som frilansare behöver arbeta väldigt hårt även om det är på ett annat sätt än när man måste bära en ko. Men jag är envis och jobbar ibland in absurdum. Det är också något som är bra.

Präglar den mentaliteten din familj och dina föräldrar också?
– Ja, absolut. Mina föräldrar är snart pensionärer och har sålt gården men de jobbar ändå som idioter. Trots att min pappa har en knäskada och ska operera sig är han ute och arbetar hela tiden. Jag undrar varför han inte bara kan lägga sig på soffan och vila lite. Men han är inte riktigt gjord för det.

Ursprung och tradition är viktigt för Brita, men när det kopplas ihop med begrepp som »ras« och »svensk folksjäl« så aktiveras hennes alarmklockor. Att högerextrema krafter och Sverigedemokrater i dag försöker lägga beslag på folkmusiken och hävda att det är något uråldrigt som alltid kommer att representeras av knätofsar och fioler, är rakt motsatt till hur Brita ser på kulturen.

– Folkmusik har alltid varit en genre som har influerats och utvecklats i möten med andra uttryck och kulturer. Så har det varit historiskt och så är det i dag.

– Det jag tycker är läskigast är att SD får mer och mer inflytande och jag tror att kulturområdet är något som de andra politikerna kan tänka sig att ge till dem. De är det tredje största partiet och då behöver de ha nåt att säga till om. I Sverige har vi mycket stöd till kulturlivet som bygger på allmänna medel och det skulle vara en katastrof om SD fick möjlighet att påverka det området på allvar.

Vad kan popmusiken och folkmusiken lära av varandra?
– Folkmusiken kan lära sig av popen att vara bombastisk och ta stor plats. Att inte bara kliva upp på scenen i sina vardagskläder och berätta om olika tanter och gubbar, utan att tänka helhet och göra showen större.

– Popmusiken kan lära sig att vara lite mer i traditionen och kunna blicka bakåt för att säga saker framåt. Att använda gamla folkmusiklåtar som handlar om hjärta och smärta. Låtar som är flera hundra år gamla kan ju handla om exakt samma saker som Beyoncés senaste album. Det är mänskliga frågor som alltid kommer att vara aktuella.

Vad skulle Beyoncé spela för instrument om hon var folkmusiker?
– Hon skulle vara svingrym på fiol och göra det med en klackspark samtidigt som hon la snygga gitarriff. Beyoncé skulle hålla danskurser och vara bäst på allt!

/

Mer om Folkmusikens Beyoncé.

Mera Brita Björs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *